tusshuvuds

Så är jag nu där, ett och ett halvt år har jag haft huset nu.. Men nu är kraven på mig själv för höga för ofta (från mig själv allt som oftast),, stressen börjar få grepp om mig... Jag har ingen aptit,  jag skakar, spänner mig hela tiden, särskilt mycket när jag måste sova, har snittat ca 4-5 timmar sömn per natt senaste veckan, drömmer att jag försover mig och sitter hemma apatisk och slutat bry mig...  Allt jag orkar /hinner göra får det att kännas lite bättre för stunden.. Men jag vet att det måste vara nog nu, nu måste det bli paus snart.. Stress på jobbet och stress hemma, det funkar visst bara så länge...

Jag bröt ihop på jobbet igår, jag satt på möte och försökte höra vad chefen som satt brevid mig sa, men jag kunde inte, jag snappade upp nått ord här och där men fick inget att stämma i skallen, väldigt obehagligt och jag började gråta, kunde inte sluta.. Vi har verkligen underbara sjuksköterskor på jobbet som tog hand om mig när jag damp in stortjutandes..

och kollegorna är de bästa man kan ha! Vi bryr oss om varandra! Att jobbkvällen gick att genomföra efter den urladdningen är helt och hållet mina kollegors förtjänst, stressa inte nu, säg till om du vill ha hjälp, jag finns här, vi fixar det här tillsammans, om inte du pratar med chefen så gör jag det, för du är såhär nära "väggen" nu.. Självklart kom migränen som ett brev på posten framåt kvällskvisten, men hann ta tabletten vid första tecknet. 

Tack för sparken i arslet, jag behövde den och har pratat med chefen som tog tag i det och ska få till ett samtal med företagshälsovården så jag får hjälp så jag kan slappna av... 

Känns som att jag kan andas och blir lugn när jag motionerar, promenerar eller springer, (springer väl ifrån alla måsten) men det tar jag mig inte tiden till varje dag inte... 

När sjuksköterskan på jobbet pratade med mig igår så frågade hon vad jag skulle göra idag.  Jag drog hela dagsplanen och efteråt sa hon - Elin, märker du själv vad du säger? Du säger måste HELA tiden jag måste, jag måste jag måste... Jag har inget annat än mina måsten tydligen...  so, what to do then? (Först jobbar jag till 14, sen måste jag till sjukgymnasten, sen måste jag låna brorsans bil, sen måste jag åka till återvinningscentralen i Krokom och tömma släpet, sen måste jag till exet och hämta innertaket och brädor (blev en hel del annat med), sen måste jag hem och lasta av allt, mata katterna och rensa kattlådan, sen kan jag sova, eller så kanske jag hinner ta en promenad) blev ingen promenad, men en sån hade nog varit mer lugnande än att ligga skakande under täcket och noja över att man inte sover än...

 

Äter klent gör jag också orkar inte eller hinner inte laga något (ikväll hann jag inte, men jag nallade två chips i brorsans bil som jag lånat) men jag åt en pan-pizza på jobbet, eftersom sköterskorna sagt åt mig..  Fast jag mådde illa efter de första bitarna passerat klumpen i halsen, men se då kom sköterskan och hade sin lunch så det var bara att tugga vidare... Jag älskar mat!! Men den smakar inte längre, jag kan tänka på en favoriträtt tillräckligt mycket för att bli sugen nog att laga till den, sen äter jag för att jag vet att det är gott... 

Idag gick det mycket bättre på jobbet, tror det var bra med urladdningen igår, jag har inte långt till tårarna men det är inget never ending story iallafall, försöker vara mitt vanliga klämkäcka galna jag, för det är ju den jag är, ingen lipsill inte, men jag är trött och det tror jag märks... 

 

Men men en sak i taget, jobba, stressa inte, ät, sov, motionera. Ska det verkligen vara så jävla svårt?!?! Snart får jag förhoppningsvis hjälp att ladda batterierna, min laddare har börjat gå sönder nämligen....